Svensk offentlig sektor och många stora enterprise-bolag köper IT genom ramavtal och upphandlingsprocesser designade för att köpa licenser och drifttjänster. Processen är tung men rättvis: kravspecifikation, annonsering, anbudsperiod, utvärdering, kontrakt. För stabil infrastruktur och standardiserade system fungerar det.
AI-transformation fungerar inte så. Skälet är fundamentalt: AI-projekt är iterativa och kräver ett tätt samarbete mellan beställare och leverantör under hela processen. Kravspecifikationen kan inte skrivas i förväg eftersom ni inte vet exakt vad ni behöver förrän ni börjat — och det ni trodde ni behövde i månad ett är ofta inte vad ni faktiskt bygger i månad sex.
Den upphandlingsprocess som väljer leverantör baserat på priset på ett hypotetiskt scope sex månader in i framtiden skapar fel incitament. Leverantören optimerar för att vinna upphandlingen, inte för att leverera värde. Ni optimerar för att dokumentera krav ni inte kan specificera. Resultatet är kontrakt som antingen är för rigida för att hantera verkligheten eller har ändringshantering som kostar mer än projektet ursprungligen budgeterades för.
Det bättre alternativet är ett partnerskap baserat på kapacitet och förtroende: ni köper in kompetens och kapacitet, ni äger vad som byggs, och ni styr riktningen löpande. Det är så vi strukturerar alla våra engagemang — och det är modellen som faktiskt levererar transformation.